Jag och Fredrik har äntligen (och ja, jag säger äntligen, för vi måste faan vara de ENDA svennarna som inte har kommit till skott tidigare) sett "män som hatar kvinnor" samt "flickan som lekte med elden". Svinbra filmer. Nu ska vi bara ladda...uhm...jag menar LÅNA hem den sista från le internet. Sweet.

Jag är ledig imorn. Och jag är inte ledsen för det, inte alls faktiskt. Kanske till och med ska få i mig lite alkohol, jo, jag tackar...

Sömnbristen är bestående, är mer eller mindre tjutfärdig varje natt för att jag inte kan sova. Nattpanik deluxe. Inte skoj alls faktiskt. Men men, någon gång kanske även jag blir normal igen (har jag någonsin varit normal...?).

Hoppas alla där hemma mår bra och att ni inte hatar mig för att jag är sämst i världen på att höra av mig. Jag har bara ingen ork... Men jag älskar er och saknar er, och vi ses snart.

Hasta luego!

Lina- the very tankspridda one

Malmö om två veckor, och hem i april. Längtar som tusan tills jag får pussa på Malin och Tjackis. Och SnyggV. Min vackra SnyggV.

Anywho, ska tillbringa resten av kvällen som jag spenderat dagen: liggandes i sängen och titta på skitserier (har faktiskt tvättat också *dunkar mig själv i ryggen*).

Tjing o tjoflöjt.

Lina- the very förkylda one.

Så, vad händer då i Landet Akkurat? Ja, inte plenty. Jag jobbar (och trivs som fan), jag har världens roligaste kollegor (vissa mer underhållande än andra, Aina tar en hel hög med pluspoäng...). Man skulle ju kunna tycka (tänka, tro) att jag nu är van vid alla rutiner och att allt går smärtfritt vid både öppning och stängning, men så är icke fallet. Jag kallsvettas varje gång jag är sist kvar på hotellet, oroar mig till tusen att den som slår upp portarna efter jag har gått skall få ett psykbryt för att inte allt är gjort. Jag stämplar till och med ut tidigare än när jag faktiskt är klar ibland, bara för att jag tycker själv att jag tar sådan faslig tid på mig. Rätt, det måste bli rätt. Än så länge (peppar, peppar, ta i trä) har jag inte fått någon större utskällning (för att vara helt ärlig har jag inte fått någon alls) för saker jag missat. Och tro mig, jag vet att jag missar saker. Min hjärna kanske är lite mindre utvecklad än alla andras.

Min bristande förmåga att se symetri har uppdagats, dukning har aldrig varit min starka sida. Det enda jag hör i min hjärna är Millis ord "dukarna måste ligga rätt!!!" Jeez... Har jobbat inom restaurang i hundra år och jag ser fortfarande inte om dukfan ligger rätt.

What else... Har varit ledig ett par lördagar, senast nu i lördags. Det var göy. Satt hos min kära granne, Hildny, tillsammans med Aina och drack sprit och lekte "drick-så-mycket-som-möjligt-" lekar. Jag vet inte om det är rätt att påstå att jag vann, jag blev aldrig full, men kul var det.

Jag känner att min svenska är lite lätt fucked up nu för tiden, trots att min älskade kollega Aina (alltid) pratar svenska med mig, finner jag mig själv sökandes efter norska ord för att låta mer acklimatiserad. Det går så där. Det har nog egentligen bara lett till att jag suger på båda språken. Som att min ordblindhet inte var tillräcklig... Nåväl, i-landsproblem, kan tyckas, men likförbannat irriterande.

Ska åka till Sverige om tre veckor. Ska bli sååå kuuul. Verkligen! Ska dock till Malmö (på konsert med Frappe), så jag får inte se mitt hem och mina vänner. Och det suger. Saknar mina underbara vänner så massor, så mycket. Känns som om det var evigheter sedan jag fick ta en riktig fika.

Idag ska jag jobba, arbetsmoralen är konstant låg när jag är hemma, men så fort jag kommer dit känns allt bra igen. Konstigt det där...

Ska försöka engagera mig i att uppdatera lite oftare.

Ha det gott, mina vänner.

Linus

När jag kom hem var jag så hungrig att jag trodde jag skulle dö (lätt överdrift kanske...), så jag tryckte i mig fyra köttbitar. Ingenting till. Bara kött. Det var gott. Men Fredrik var lite ledsen att han inte fick något kött. Jaja, sucks to be him.

Hade tänkt lägga upp lite bilder men då kamerafan är på vift blir det inget av med det (har för övrigt för mig att en av pojkarna på festen tog kort på...uhm...sitt kön. Hoppas han deletade den bilden. Jag var enda tjejen på festen, trevliga pojkar, men för lite prat om andra. Vad är det för fel på att snacka skit om folk?!).

Anyway, dags att göra ett tappert försök till att sova. Ny dag imorgon, och förhoppningsvis utan extrema pinsamheter.

Hasta luego.

Nåväl, inte mycket mer att komma med. Antar att det är sovdags.

Imorn ska jag äta mer choklad. Because I can (tack gode Alah att det inte finns geisha i Norge...jag skulle vara gigantisk!!!).

So long.

Januari fick en utrensande start, kanske mest på det materiella planet men, som jag senare fick erfara, också på det själsliga (jag inser att det låter rätt töntigt, men jag är lite blödig idag).

Våren 2009 anlände i kärlekenstecken: jag blev Sixtens tant, helt officiellt och jag har det på papper! Kristin pushade ut världens vackraste Joline, och jag kände mig helt tårögd varje gång jag fick hålla och pussa på denna fina flicka.

Sommaren i år var, utan tvekan, underbar. Jag fikade dag ut och dag in med Tjackis, jag hinkade mängder med sprit tillsammans med Annso (har aldrig haft så kul!!!), jag hälsade på min älskade svägerska, Sandra, på Barbados under tre veckors tid. Och jag träffade Fredrik.

Hösten kom med enorma ångestkänslor. Jag ville inte tillbaka till skolan, visste inte (och vet fortfarande inte) om läraryrket var rätt för mig. Jag tog en paus och gjorde det mest tjejiga jag någonsin gjort i hela mitt liv: jag flyttade till Norge pga. en kille. Pga. en Fredrik.

Vintern gjorde mig ledsen, jag visste att årsdagar skulle börja hagla, och endast jobbiga sådana (har ett par i januari som också känns lite sådär...). Men vet ni? Jag överlevde. Och trots att skiten inte är över än, vet jag att jag kommer klara det också.

Det finns en person jag tjatar konstant om i bloggen, och det är Malin. Min Malin (Fredrik poängterade här om dagen att så fort jag nämner Malin så säger jag "min vän Malin" eller "min Malin"...haha, har inte tänkt på det själv innan...). Utan Malin hade nog ingenting gått, jag har henne att tacka för allt. Jag hoppas att jag någon gång får möjligheten att ge tillbaka allt jag har fått av henne. Ingen kan fika som vi, ingen kan håna som vi, ingen kan dricka asti som vi...

Avslutningsvis vill jag självklart önska alles sammen ett gott nytt år, men glöm inte det året som varit, oavsett om det har varit bra eller dåliga saker som hänt är det viktigt att minnas.

Ja, och Malin (förmodar att du typ är den enda som läser) när jag kommer hem nästa gång vill jag ha sådan där svingod mat jag fick till min "födelsedag"... Och guntrum... Får jag, får jag??? :)

Skit i raketerna, drick sprit istället...it's safer:)

Ciao

Då jag (tydligen) har fått några norska läsare till bloggen inser jag att antalet jag kan dissa och snacka skit om har minskat radikalt (haha). Så här kommer en ny, och mer subtil, Lina (umf, eller nåt)! Ett av de större problemen, vilket jag nyligen insett, är att "mina" norrmän är betydligt bättre på svenska än jag är på norska (även om jag fattar betydligt mer nu än för tre månader sedan). Detta har lett till att mina tidigare inlägg kan ha uppfattats som stötande för vissa. Hemma känner alla mig och vet att jag är överdrivet bitter och driver överdrivet med mig själv och andra. Och jag överdriver mina historier. Kryddar dem lite. Blir liksom liiite roligare (morsomt) då. Anywho, välkomna älskade norrmän till min blogg och mina (nästan) sanna upplevelser.

Önskar så även mina kollegor en underbar kväll hos Aina, tyvärr kan jag inte vara med ikväll men blir gärna full med er en annan gång.

Hade tänkt bjuda på en facelook, men jag ser ut som skit idag, så jag besparar er det (miss)nöjet.

(Är för övrigt pinsamt nöjd över att få ha pratat med Fredrik både i natt och idag. Saknar honom och det är mucho empty utan honom.)

Over and out.

Trodde det skulle kännas bättre efter att få ordvomera lite. Det gör det inte. Så, bitterfitte-Lina ska väl återgå till att leva upp till nämda namn i några dagar till (Fredrik har åkt till Sverige, och jag föröker innerligt med att vara glad för hans skull. Stackarn. Jag har misslyckats helt. Jag vill ha honom här. Inte i f-ing Sweden. Dock bor han i min apartamundo, vilket nog är bra. För lägenheten i alla fall, då dess skick inte va det bästa efter att ha stått tom i 3månader...jaja.).

Ifall någon har missuppfattat något jag skrivit, eller eventuellt tagit åt sig av det jag skrivit, ber jag om ursäkt. Personen dagens irritation är riktad mot kommer inte ha vett till att förstå det. Så, ni är alla in the clear.

Älskar min Malin, saknar min Malin.

Piss o löv.

Lina-den förskräckliga.

update: insåg just att det finns en till person jag är pissigt irriterad på. Fan.

Älskar mitt jobb, älskar att få stå i bar igen. Har superbra kollegor och, oftast, superbra gäster (hade en gäst i lördags som HATADE mig för jag var svensk, men den historien kan vi ta någon annan gång).

Vad mer? Jag är norsk medborgare. Trevligt, trevligt. Jag förstår dessutom vad folk säger till mig ( i alla fall när de beställer öl), mer än så behövs väl inte när man just blivit norrman? Kollegorna snackar dock svenska med mig på jobbet, vilket de tycker är jättekul, jag tycker det är fullkomligt normalt. Varför ska man INTE prata svenska med mig? Skämt och sido, jobbdelen är en bra del av mitt liv just nu.

1 år på söndag, det gör ont i mitt hjärta. Jag vill till Malin, jag saknar henne så mycket.

Ha det.

Saknar min bästis, ibland så mycket att det gör ont. Jag saknar min svägerska och svåger, min Tjackis och min gudson. Jag vill sitta på voyage och hinka kaffe med Christine. Jag vill göra appletinis med Annso. Jag vill sitta på kyrkogåden hos Putte och tjuta ögonen ur mig. Och ändå vill jag inte åka härifrån. Det är fan invecklat nästan jämt. Jag trivs bra i Sogndal, även fast Fredrik tycker att jag är ett drygarsel (mitt ord, inte hans) mest hela tiden. Men ja, jag är ett drygo, vet inte vad jag ska göra åt saken. Dock tycker jag synd om den stackarn som får stå ut med mig i dessa tider, och den stackarn råkar vara just Fredrik. Cred och eloge till honom.

Hej vad det går...nä, no more bitterprat för idag. Beklagar den värdelösa uppdateringen, har inte haft något att uppdatera. Ska försöka skicka in lite bilder i denna torftiga blogg snart.

Över o ut.

// The Grinch